Hästens tuggsystem

Tillväxtperioderna:

1 (T1) infaller under det första levnadsåret.
Det innefattar utveckling av fullständigt mjölktandsbett (12 framtänder och 12 mjölktänder) samt första molarens frambrott. Även vargtanden brukar komma under denna period.

2 (T2) då hästen är ca 2,5 år.
Påbörjar tandväxlingen med första omgången mjölktänder, mittersta framtanden och första premolaren. Andra molaren kommer också fram under denna period.

3 (T3) då hästen är ca 3 år.
Växlar andra omgången mjölktänder både i framtandspartiet och kindtandspartiet.

4 (T4) då hästen är ca 4-4,5 år.
Då växlas den sista omgången mjölktänder i framtandspartiet och inne i munnen. Sista molaren bryter fram.

I tillväxtperioderna är det inte ovanligt att tydliga tillväxtzoner syns på huvudet, tydligast på underkäkens ben. Det kan även hända att hästen får febertoppar och svårt att äta. De kan även lukta illa ur munnen i perioder. Ibland kan man behöva hjälpa till att avlägsna mjölktandskappor som inte vill släppa.

Hästen är en enkelmagad gräsätare som är gjord för att äta stråfoder i stort sett dygnet runt. Det är viktigt att hästen har en bra tuggfunktion så att den med rätt teknik och avslappnade käkmuskler kan tugga sin föda.
Det är inte viktigt hur hästen ser ut i munnen utan hur tuggmekaniken fungerar.

För oss är det viktigaste att ställa en korrekt diagnos och behandla utifrån det. Vårat mål är att hjälpa hästen till självhjälp. Det optimala för alla inblandade är att hästen på sikt inte ska behöva någon behandling utan endast hälsokontroller.

Vargtänder:

Vargtanden är en liten tand som sitter framför första kindtanden i överkäken. Det är inte alla hästar som får vargtänder och vissa kan tappa sina i samband med växling av första mjölktanden. Hästen kan ha en eller två vargtänder.

Vi rekommenderar alltid att vargtänder avlägsnas om hästen skall ha bett i munnen. Det går aldrig att avgöra vilken individ som kan få problem av sina vargtänder.

Den åldrande hästen:

Får hästen bli tillräckligt gammal kommer emaljen att ta slut och tänderna bli allt kortare för att i förlängningen trilla ut. Det är helt individuellt när åldersförändringarna börjar komma. Tandens emaljkapital är färdigbildat redan när tanden bryter fram på den unga hästen.
Det är viktigt att vara återhållsam med behandling (slipning) på den gamla hästen eftersom även en "dålig tuggkontakt" kan vara helt nödvändig för att hästen ska kunna äta. Däremot ska man se till att hästen inte biter sig någonstans och att det inte finns några väldigt överrörliga (lösa) tänder som behöver åtgärdas.

Det man som ägare kan göra för att underlätta för den gamla hästen är att foderanpassa, det vill säga servera hästen ett mer lättuggat foder. Eftersom skärpan i bettet försvinner mer och mer när emaljen tar slut kan den inte sönderdela maten med samma teknik som en medelålders häst.
Ett kortstråigt grovfoder och uppblött kraftfoder brukar vara att rekommendera.

Bettfel:

En häst kan vara född med överbett eller underbett. Hur stora problem/konsekvenser hästen får av sitt bettfel är individuellt och tillväxtrelaterat. Vid varje besök görs en bedömning och utifrån det bestäms hur ofta just den individen behöver hjälp. Det kan ändras under åren som går men ett bettfel behöver behandlas under hästens hela liv.

Skador på tänder:

Om oturen är framme och hästen skadar (frakturerar) en tand finns det olika typer av åtgärder att tillgå. Om frakturen är färsk och pulpan är vital (vid liv) finns möjligheten att rädda tanden med en överkappning. Det betyder att man lägger ett ”plåster” på pulpan som hjälper tanden att reparera sig.

Om skadan är äldre och pulpan har hunnit bli infekterad går det att rotbehandla tanden. Då rensas den döda pulpavävnaden ur tanden och ersätts med fyllning.

En fyllning kan aldrig vara starkare än en frisk tand.

Om tanden är mycket skadad, t ex om frakturen går ner under käkbenskanten eller att det saknas benstöd runt tanden, behöver den oftast opereras ut.