Hästens tuggsystem är utvecklat för att ta in och bearbeta stråfoder. Man kan dela in munhålan i tre funktionella enheter:

• Framtandspartiet biter av och tar in föda

• Det tandfria området (lanerna) fungerar som lagringsplats

• Kindtandspartiet bearbetar födan

När vi betslar hästen kommer vi att påverka en mängd olika naturliga reflexer i lanområdet.
I gommen finns nerver som reagerar då tillräcklig mängd föda lagrats i det tandfria området. Trycket som då uppstår utlöser reflexer så att tungan lägger upp fodret på kindtänderna och bearbetningen kan börja. Dessa reflexmönster kommer också att påverkas då vi lägger ett betsel i detta område.
För att påverka dessa reflexer så lite som möjligt är det viktigt med ett väl tillpassat betsel.Det är också bra att tänka på att det inte finns något egentligt utrymme i munhålan för ett betsel. När munnen är stängd fylls lanområdet av tungan samt gomtaket. Med tanke på platsbristen är det följaktligen bättre med ett tunnare betsel än ett tjockare.
 

Tredelat betsel
Ett tredelat betsel är att föredra framför ett tvådelat eftersom de tre länkarna ligger bättre med tanke på de förutsättningar som finns. När det tvådelade betslet ligger över tungan skapas en skarp brytpunkt som lätt trycker mot gomtaket.

När vi provar ut ett tredelat betsel tar vi framförallt hänsyn till hur bred hästen är i lanområdet.

Ett lagom kort delat betsel kommer att få stöd av både mjukdelar och skelett. Därmed ligger det mer stabilt.

Väl tillpassat 3-delat betsel

Ett för långt delat betsel hänger ner i munnen och risken att påverka de naturliga reflexerna ökar. Dessutom kommer det att röra sig mer i sidled vid tygeltag och risken för klämskador ökar.

I vissa fall kan en fast bettring vara att föredra. Denna typ av bettring fördelar trycket mot mjukdelarna över en större yta.

För att dessa betsel skall ligga bra måste man gå ner minst en centimeter i längd.

Väl tillpassat 3-delat betsel
 med fast bettring

Det ligger också mer stilla i munnen, vilket ju minskar risken för att påverka reflexerna. Ett odelat betsel är svårare för hästen att bita tag i och därmed minskar risken för skador på tuggytorna.

Betsel med hävstång
En hävstång ökar kraften i tygeltaget och därigenom även skaderisken. Ett odelat betsel av denna typ är att föredra eftersom mundelen ligger mer stabilt och risken för klämskador minskar. Hävstångsbetsel skall alltid användas med kindkedja. Denna skall spännas så att hävstången kan röra sig ca 30 grader.

Tygeltag

För att hävstången inte skall röra sig framåt vid eftergift skall en skumrem användas. Den skall ligga an mot underkäken i utgångsläget.

Skumrem på Pelhamstång

Skumrem på Pelhamstång

Kandar
För att kunna inverka på hästen genom bridong respektive stång oberoende av varandra måste dessa vara väl tillpassade samt ligga åtskiljda i munnen. Bridongen tillpassas som ett tredelat tränsbett. Stången skall vara så lång att bridongen kan ligga rak mellan stångens övre skänklar. Om bridongen är för lång kommer den att hänga ner i munnen och interferera med stången. Kandarstång utan port är att föredra eftersom den tar mindre plats i munnen. Begreppet tungfrihet går i verkligheten aldrig att uppnå eftersom det inte finns något utrymme mellan tunga och gom då munnen är stängd. Kindkedja och skumrem anpassas enligt ovan.

På vissa hästar kan det vara en fördel att dra kindkedjan genom bridongens bettring. Detta för att undvika att kedjan (när den spänns) klämmer in bettringen mot kinden.

Kindkedja utanför bettring

Bettlöst
Ett bettlöst alternativ är bra att kunna använda. Munnen belastas då endast från utsidan. Hackamore fungerar som en snara som spänns åt då man tar i tygeln. Om detta sitter för löst vrider sig skänklarna för mycket och sidostyckena trycks upp mot ögonen. Side-pull inverkar endast genom tryck på nosryggen och ger bättre möjlighet att använda ledande tygeltag.

Variation
Även om man har ett väl tillpassat betsel så finns alltid en risk att hästen får betselrelaterade skador. Det bästa sättet att minimera denna risk är att variera betslingen. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper: delade, odelade och bettlösa alternativ. Om man växlar mellan huvudgrupperna får man störst variation avseende tryckfördelning. Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i följd. Tänk även på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Prova gärna utan också. 

Oavsett vilken utrustning man använder är det alltid ryttarens/kuskens inverkan via tygel eller töm som avgör hur hästen uppfattar signalerna samt om den får betselrelaterade skador eller ej. 

Bilder: Djurtandvårdskliniken     Skisser: Farm & Form, Enhörna